Det var en gång en ung afrikan, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid hemkomsten till sin hemby.

Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var nog någon slags ond ande som de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen - som alla också dyrkade - stod som högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt den och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelse och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna runt enkla ljuslågor. Nu bar de vuxna haklappar och små mössor. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

De hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus i sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - DÅ kom deras gud.

Ja, de sa aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman - med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa att han brukade komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.

Källa: Rapport från SIDA

Hämtat ur Resursen-Nytt nr. 10 1997

[ Upp ]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Copyright © 2003 - 2005 APR Resursen