MYTER & SÄGNER
i Katrineholm med omnejd

Grå damen i Strångsjö   Brudfölje i Björkvik   Blå frun på Dufweholm

Mannen i tunnan   Spökerier vid Götbol   Spökena på Hässle gård i Lerbo

Den nigande pigan på Holbonäs   Trollen i Gatsuberg   Spökryttaren i Sköldinge

Grå damen i Strångsjö
I Strångsjö har det hänt att en lång gråklädd kvinna visat sig. Hon har ibland slagit följe med någon som vandrat i backen, längs Strångsjövägen där den gamla Raffeltorpsfabriken en gång låg. Hon följer den vandrande en bit utan att väja för hinder i form av trädgrenar eller dylikt. Kvinnan har oftast visat sig i dagsljus och i sommarskymning.

I ovannämnda backe, även kallad spökbacken, såg ett antal ungdomar henne dansandes fram på vägen. Det var en midsommarafton. Efter ett stycke försvann hon uppåt, för att sedan försvinna helt ur deras åsyn bara några meter över vägbanan. Det finns de som sett henne dansa så intensivt att blodet stänkt på hennes fötter. Många Strångsjöbor har även mött henne på Tolenvägen och även på Östra Vingåkersvägen. Just på Tolenvägen, mellan Harbacken och kvarnen, mötte en äldre kvinna henne två gånger samma kväll. Ingen har kunnat ge någon ledtråd om vem kvinnan är och vad hon har för anknytning till platsen. Grå damen i Strångsjö är höljd i mystik och förblir så.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 3 årg. 2)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Brudfölje i Björkvik

Ett brudpar med följe skulle till prästgården för vigsel. Vägen söderifrån till gamla kyrkan och prästgården gick helt annorlunda än nu. Landsvägen gick då över den branta ”Visbro backe”.

 Bruden ansågs stå i förbindelse med den onde och trollfolk och hade som gåva fått den allra finaste brudstass samt en brudkrona i renaste guld. Villkoret för gåvan var att hon inte fick tala under hela färden till prästen.

Då brudparet hunnit till ”Visbro backe” glömde hon sig och yttrade ett par ord. En liten skäggig gubbe stod med detsamma som uppväxt ur marken och rev av henne all den fina brudstassen. Brudparet med följe återvände aldrig, enligt sägnen blev de förvandlade till vargar. Den gyllene brudkronan och brudstassen lär ligga under en stor sten vid den gamla landsvägen.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 6 årg. 2)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Blå frun på Dufweholm

På Dufweholms herrgård sägs det finnas en gammal dam i blå slöja som går igen. Hon visar sig i hörnrummet på andra våningen. Flera gäster har berättat om henne. Hon är vänligt sinnad. Ingen gäst har av rädsla för henne vägrat att komma tillbaka för en skön avkoppling på Dufweholm. Många gäster har istället begärt att få rummet där hon har visat sig. Visserligen lär det knarra i garderoben och knäppa i väggarna.

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Mannen i tunnan

För många år sedan var det en man som roade sig med att skjuta oblater uppspikade på Sköldinge kyrkport. Det är samma port som i dag går in till sakristian. Lite märken syns där än, men vad han sköt med är oklart. En del säger pistol, andra slangbella. Hans straff är alla däremot överens om. Det blev mycket strängt. Han blev inspikad i en tunna. Tunnan ställdes på kullen vid Fridhem. Hans fru gick och matade honom, men efter en vecka blev hon förbjuden att göra detta. Sedan hördes jämmerliga skrik långväga omkring tills han dog av utmattning och svält. Det finns en del som säger att skriken kan höras än idag.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 6 årg. 2)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Spökerier vid Götbol

Vid Götbol i Östra Vingåker hände det förr mystiska och oförklarliga saker.

En kväll väntade husan på sitt herrskap som var borta på besök på en annan gård i socknen. Plötsligt hörde hon hästarnas välbekanta tramp, varpå hon gick fram till fönstret och såg då vagnen komma in genom grindarna. Hon rusade ner för trapporna och ut på gårdsplanen för att ta emot dem. Vagnen var då spårlöst försvunnen. Först ett par timmar senare kom herrskapet hem.

En annan kväll hände det att husans fästman, Johan Alfred Andersson, kom på besök. Alfred var torparson från Karinboda, född 1863 och arbetade på SJ. Han har för sitt barnbarn berättat om den kväll han tänkt besöka sin fästmö Amanda Villhelmina Jonsson-Tacht, född 1865. Han hade tänkt fria denna kväll, men det blev ett frieri med förhinder. Denna vårkväll hade Alfred stannat vid vägen och plockat hästhovar och vitsippor för att lämna till sin fästmö. Efter den långa promenaden kom han så fram till järngrindarna och då började eländet. Innanför grindarna fanns nämligen en hel flock  med ilsket skällande schäfrar som morrade och visade tänderna. Efter en stund tillkom ytterligare fem, sex hundar. Alla med ett enda mål, att hindra honom från att komma in. Alfred vågade sig inte innanför grindarna och fick därför moloken vända hemåt igen.

Varifrån kom hundarna? Gården hade vid denna tid endast två hundar, som dessutom var en helt annan ras. Frieriet fick anstå till en annan kväll.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 2 årg. 2)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Spökena på Hässle gård i Lerbo

Enligt en gammal berättelse skall det finnas två olika spöken på Hässle gård i Lerbo socken. Tyvärr finns ingen uppgift om vilka de två spökena är. Så här berättar en insatt person:

”Di sa att det spökar på Hässle. Fru Groen var då så rädd, så hon tordes inte vara ensam inne i sitt rum mitt på ljusa dan. Hon hade två jungfruar, och om di var ute, så gick hon bara ute på verandan. Hon hörde om nätterna, att det dunka och slog i kistor och i dörra och sånt och vänta på att han skulle komma, den där mörka karlen. Så var det i köksflygeln, förr lade di inte köket i stora huset på herrgårdarna utan di bar maten över gården. Där i flygeln var det ett stort kök och ett litet kök och ett par små gästrum. Den första som blev oroad där, var en elektriker från Flen. Han skulle ligga i rummet utåt gården, men som han hade släckt lampan och skulle te å somna, så vakna han opp av att det var något oerhört på vind. Det skramla och slog, som om di skulle ha stjälpt ut ett stenlass.

Han hade en ficklampa och han gick opp på vind och titta, men allt var i ordning, så han gick och la sig på nytt och skulle sova. Det blev i alla fall inget av för`n, för därinne slog dörren opp och en skepnad kom in som han knappast kunde se, men han tyckte, att det var en dam, som böjde sig ner över honom.

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Den nigande pigan på Holbonäs

På Holbonäs finns ett rart och vänligt spökväsen som kallas Lotta Varg. Hon sägs vara en piga som jobbade där på 1700-talet. Hon är ljushårig och klädd i en svart väst, likt ett livstycke, vit blus med vida ärmar och en lång, svart uppskörtad kjol. Till det har hon svarta platta skor. Spökpigan har setts stå nigande utanför vindsdörren till flygeln ett par gånger. Hon visar sig sällan. Birgitta Juhlin Dannfeldt som äger Holbonäs har sett henne två gånger. Pigan synes vara verklig. Birgittas mamma som var synsk såg henne flera gånger.

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Trollen i Gatsuberg

Det stora berget mellan väg 52 och Stora Djulö, med sin lodräta västsida, har i alla tider varit sägenomspunnet och mystiskt. Om det i gången tid varit en ättestupa där man har gjort sig av med åldringar kan diskuteras, men att det finns troll i berget, det är ett som är säkert. 

”Herr Josua Pinnauer skulle på juldagsmorgonen bege sig till Stora Malms kyrka. När han skulle passera förbi nedanför berget blev han bergtagen (tillfångatagen i berget) av trollen. Under fyra dagar vistades han hos dem i berget, därefter lyckades han fly, sedan de först brutit ett finger av honom. Det var i detta tillstånd hans betjänter fann honom nedanför berget. Efter denna märkliga händelse kallas berget även Pinnauers berg”. 

Det bör väl även tilläggas, att vid Stalls backe på vägen mellan Djulö och Stora Malms kyrka, låg vid denna tid en krog. Där förekom det gymnastiska övningar som säkerligen kunde leda till både brutna fingrar och andra blessyrer.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 6 årg. 1)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Spökryttaren i Sköldinge

En kyrkoherde med namnet Erik Andreas Rogstadius kom till pastoratet i Sköldinge år 1630. Han hade en son från ett tidigare äktenskap, som hans nya fru tyckte så illa om att hon beslöt att döda honom. En söndag när kyrkoherden predikade, tog hon hjälp av en stalldräng på gården och slog ihjäl sonen, sedan begravde de honom i källaren. För att vilseleda folket i byn lät de släppa ut en häst ur stallet för att de skulle tro att pojken rymt.

Den sjätte november 1632 kommer en ryttare till prästgården. Han berättade att han kommit ridande från Tyskland, Lützen närmare bestämt, och han påstod att kungen blivit skjuten. Alla undrade förstås hur han kunde veta det, eftersom en så lång färd på häst tog flera dagar. Han bedyrade att han talade sanning och nu ville han ha härbärge på gården. Prästfrun försökte avstyra besöket, men var till sist tvungen att ge med sig och med orden ”dra till helvetets upp i nattstugan och lägg er där”, skickades ryttaren i säng hungrig och utan något att dricka.

Sedermera visar det sig att ryttaren är en osalig ande. Han bullrar och kastar saker omkring sig och han pinar djuren genom att bland annat knyta ihop deras svansar. Den osalige anden vägrar att ge sig av trots förböner i nio kyrkor i området. Till slut kommer kyrkomän från Strängnäs, med biskop Gothus i spetsen, och de får kontakt med ryttaren. Han avslöjar att han inte kommer att ge sig av förrän brottet är uppdagat och att kroppen är ordentligt begravd, samt att de skyldiga blir straffade.

En undersökning inleds och mycket riktigt fann man, på flera famnars djup, det ännu oförmultnade liket av sonen. Frun nekade men blev förd till Strenja ting, där hon sedermera bekände sitt brott. Enligt sägnen dömdes och avrättades prästfrun och hennes medhjälpare på torget i Strängnäs.

Rogstadius själv går nu under namnet ”spökprästen”, då han själv går igen. Senast han gjorde väsen av sig var 1962, då kyrkan i Valla invigdes. Då föll hans porträtt ner (oförklarligt) från sakristian i Sköldinge kyrka. 

Om du har vägarna förbi Sköldinge den sjätte november, åk då fram till prästgården. Har du tur får du då se ryttaren komma ridande mot prästgården, han lär visst göra det varje år.
(Hämtad från Resursen-Nytt nr 6 årg. 1)

[Upp]

[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]

Copyright © 2003 - 2005 APR Resursen