I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man i sin fiskebåt och dåsar. En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera den idylliska tavlan: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa. Klick! En gång till: klick! och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att ta det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick!
- Ni kommer att få en fin fångst idag.
Huvudskakning från fiskaren.
- Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Huvudnickning från fiskaren.
- Ni ska alltså inte fara ut?
Huvudskakning från fiskaren, stigande nervositet hos turisten. Förvisso
ligger den fattiga karlens väl honom varmt om hjärtat; sorgen över det
försuttna tillfället gnager i honom.
- Åh, mår ni inte bra? Äntligen övergår fiskaren från
teckenspråk till talande ord. - Jag mår alldeles utmärkt,
säger han. Jag har aldrig mått bättre. Han reser sig,
sträcker på sig, som om han ville demonstrera hur atletiskt byggd han
är. - Jag mår alldeles fantastiskt bra.
Turistens ansiktsuttryck blir allt olyckligare, han kan
inte längre hålla tillbaka den frågan som så att säga hotar att
spränga hans hjärta: - Men varför far ni inte ut då? Svaret
kommer prompt och knappt. - Därför att jag var ute redan i
morse.
- Var fångsten bra?
- Den var så bra att jag inte behöver fara ut en gång till, jag
fick fyra humrar i mina korgar, nästan två dussin makrillar...
Fiskaren som nu äntligen vaknat till, stiger nu upp och klappar lugnt
turisten på axeln. Han tolkar dennes bekymrade ansiktsuttryck som ett
uttryck för visserligen onödig, men ändå rörande sorgsenhet. -
Jag
har till och med nog för i morgon och övermorgon, säger han, för
att lätta främlingens sinne.
- Får jag bjuda på en av mina? - Ja, tack. Cigaretter sticks i munnar, främlingen skakar på
huvudet, lägger ifrån sig kameran, ty nu behöver han bägge händerna
för att ge eftertryck åt sina ord.
- Jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter,
säger han, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje,
kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle får tre, fyra,
fem, kanske rentav tio dussin makrillar... föreställ er det.
Fiskaren nickar.
- Ni skulle, fortsätter turisten, fara ut två, tre,
kanske fyra gånger inte bara idag, utan i morgon, i övermorgon, ja,
varje gynnsam dag - vet ni vad som skulle hända då? Fiskaren skakar på huvudet.
- Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en
båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liten kutter, med
två båtar eller med kuttern skulle ni naturligtvis få en större
fångst - en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle...,
entusiasmen gör att rösten sviker honom ett ögonblick. - Ni skulle
kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske och sen en konservfabrik,
flyga omkring med en egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera
era kuttrar via radio. Ni skulle förvärva laxrättigheterna, öppna en
restaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder - och
sedan..., åter mister han målföret av entusiasm. Semesterglädjen
har nästan runnit av honom och bedrövad i sitt innersta skakar han på
huvudet medan han ser ofångade fiskar hoppa i vattnet som fridfullt
rullar in mot stranden.
- Och sen, säger han, men åter blir han stum
av upphetsning. Fiskaren dunkar honom i ryggen, som man gör med ett barn
som satt i vrångstrupen.
- Ja, sen...?, frågar han tyst.
- Sen, säger främlingen med stilla hänförelse, sen
kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen - och se på det
härliga havet.
- Men det gör jag ju redan nu, säger fiskaren. Jag
sitter lugnt i hamnen och dåsar, det var bara ert klickande som störde
mig.
Tankfullt gav sig turisten därifrån, en lärdom rikare, ty han hade också en gång trott att han arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer, och kände inte längre ett spår av medlidande med den fattigt klädde fiskaren, bara en smula avund.
Henrich Böll
Översättning: Ulrika Wallenström
Hämtat ur Resursen-Nytt nr. 5 1998
[ Upp ]
[ Tillbaka till Resursen-Nytt ]
Copyright © 2003 - 2005 APR Resursen